Förgrömmade onge
Som ni kanske vet har vi en 18-månaders borderterrier hemma - den ofrivillige modellen för några inlägg sedan. Oftast är han den ljuvligaste lilla hund man kan önska sig, men med jämna mellanrum gör han saker han inte får några pluspoäng för.
Vi har lite problem med att han gärna skäller och ylar om vartannat när man kommer hem, för att han blir så glad, men kämpar med att träna bort det. Idag när jag kom från jobbet var han knäpptyst, inte minsta lilla pip kom över hans små hundläppar - det har nog aldrig hänt förr - och jag var överlycklig och berömde honom storligen för att han var så duktig.
Eftersom jag och Micke bestämt att vi skulle träffas på stan satte jag i princip bara på Ozzy halsbandet och gick ut. Han gick som en gud i kopplet och vi gick till stan, uträttade våra ärenden och gick sen hemåt igen. På hemvägen tyckte jag att Ozzy var ovanligt långsam och istället för att han drog i kopplet var det nästan vi som fick dra honom.
Det hela fick sin förklaring när vi kom hem: han insåg väl att han snart skulle bli avslöjad och ville förhala det hela så länge som möjligt. Det här var allt som var kvar av tofsen på en av mina fina tofflor jag köpte på Thassos förra sommaren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar