Ibland går det bra fast det går dåligt

I söndags när vi körde upp från Stockholm blev vi inblandade i en bilolycka. En minibuss med 8 unga killar hade kört på en paketbil som hastigt bytte fil när den föraren i sin tur höll på att köra in i en Epa-traktor som körde 30 på 110-väg. När vi sen kom och körde förbi minibussen som blivit stående i vänsterfilen (2-1-väg) blev vi i vår tur påkörda av en äldre kvinna i en 740 som kom ångande i 110 för att hon inte uppmärksammat triangeln. Hon låg efter oss men fick panik när hon trodde att vi stod stilla, slängde sig över i andra filen för att där istället få ännu mer panik när hon insåg att en minibuss stod mitt i vägen med 8 ungdomar som höll på att dra ut all sin packning, slängde sig tillbaka i vår fil och smällde in i vänster bak på oss eftersom hon körde så fort och hunnit ikapp och nästan förbi, flög tillbaka in i andra filen och fick stopp på bilen några meter före högen med ungdomar. Inga personer blev skadade och med tanke på hur jävla illa det hade kunnat gå så gick det jäkligt bra. Det är väl inte olagligt att köra Epa-traktor på 110, men visst måste väl det sunda förnuftet vifta med rödflaggan? Dessutom drog han sin väg.

Micke kände ganska omgående av nacke, axel, rygg på vänster sida, själv kände jag mig helt bra, men igår fick jag lite ont mellan axlarna och upp i nacken så idag har jag för säkerhets skull varit till läkare. Förhoppningsvis är det bara musklerna som reagerar på anspänningen det ändå var att bli påkörd. Bilen fick sig en smäll men klarade sig efter omständigheterna också bra, så vi kunde i alla fall köra vidare upp till Umeå (hände strax innan Sundsvall). Som tur var hände det innan vi hämtat hundarna, annars hade de säkert blivit rejält skrämda av smällen.

Trist slut på en annars fin helg, men vi är tacksamma för att det gick så bra som det gick!